Miss Minette - Life of a music nerd

Jag gråter och gråter. Var ju och såg Harry Potter and the Deathly Hallows part 1 idag. Jag gråter nästan aldrig första gången jag ser en film, och det gjorde jag inte nu heller. Fast efteråt, efter att jag sett filmen ifråga händer det att jag fäller en tår eller två.

Men nu är det ju HARRY POTTER vi snackar om. Harry Potter, som praktiskt taget varit mitt liv sedan jag var sju år och fick den första boken. Det är så jäkla mycket känslor som kommer nu. Jag kan inte sluta gråta. Minnen. Böckerna, filmerna, upplevelserna, människorna, musiken. Alla gånger jag lekt att jag själv varit elev på Hogwarts. Jag är så rädd att jag kommer att vara den enda som minns HP om några år. Den enda som vill fortsätta. Som inte kommer att glömma. Jag har levt Harry Potter i sex år nu, och inte fanken tänker jag sluta!

Filmen var helt otrolig förresten. Jag har nästan dåligt samvete för att jag i alla dessa år har klagat över att filmerna är så annorlunda jämfört med böckerna. Jag älskar böckerna, men jag älskar filmerna också. Av hela mitt hjärta.