Miss Minette - Life of a music nerd

Sen när vi kom hem till henne hade hennes brorsor stuckit därifrån, och vi hade inga nycklar med oss, så vi kom inte in. Då petade vi upp spärren på Ewes fönster (en liten springa var redan öppen) och så klättrade jag in! Det konstiga var att larmet inte gick när jag kom in genom fönstret, men det gick när jag öppnade dörren åt Ewe! Dumt larm! Första gången jag tar fönstervägen in i någons hus :) Jag säger bara såhär: STÄNG ERA FÖNSTER när ni går hemifrån! :P

Så fick jag träffa Ewes nya katt! Hon är supergullig!!!

Ibland syr man grytlappar (eller snarare grytlapp, i singular). Idag är ibland.

Ibland är man trött. Idag är ibland.

Nu ska jag sova i min mjuka sängeli-säng och drömma trevliga små drömmeli-drömmar. I mitt kudd- och gosedjurshav. Det ska bli myseli-mysigt.

Och nu... Nu ska ni äntligen få reda på HPHC:s namn:

Hon heter... *trumvirvel*

CHRISTINA!!!

Och HPHC stod för Harry Potter-Hufflepuffaren Christina om ni vill veta :)

Men vad jag menar är att det är skillnad på Sverigedemokrater och Sverigedemokrater. Givetvis finns det riktiga jävla idioter bland dem. Men det finns också vettiga människor, som inte förtjänar att behandlas som de gör.

Jag hoppas att SD kommer att försvinna ut ur Riksdagen så snabbt som möjligt. Däremot hoppas jag att folk ska inse att inte alla som röstar på det partiet är fullkomligt dumma i huvudet. Det finns betydligt värre partier, både utomlands och i Sverige. Det svenska idiotiska parti som jag känner till är dock så litet att jag först hörde talas om det i måndags. Är inte hundra på vad det heter, men jag tror att det var Sverigepartiet eller något sånt. Den dagen då de kommer in i Riksdagen, då kommer jag att undra vad tusan som tagit åt svenska folket. Men förhoppningsvis kommer vi aldrig att behöva uppleva den dagen.

Min favoritlåt just nu är Fireflies. Fast det kanske jag har sagt? Ja, hellre en gång för mycket än ingen gång alls! :)

Svar: Inte sluta lyssna på musik.

Hoppas bara det funkar. Buhu.

Min flöjt gick sönder lite tidigare idag. Men jag fixade den. Är jag bäst eller är jag bäst? :)

Tjatter var också rädd för mig. Stackars fåglar! Jag vill ju bara hjälpa dem. Försökte prata lite snällt med dem så att de skulle förstå att jag inte är farlig. Hoppas jag lyckades!

Idag skulle jag sätta rekord. Skulle springa till skåpet och hämta engelskböckerna på så kort tid som möjligt. Det gick väl ganska bra, tills det att jag sprang rakt in i en kille så att han tappade sina böcker! Och sen sprang jag bara vidare, ropade sorry eller nåt sånt där. Jag kunde ju ha hjälpt honom ta upp böckerna! Men jag var väl så inne i rekordet antar jag.

Så nu var man utskämd för resten av livet :) nej, så farligt var det väl inte men ändå... Man hade ju faktiskt kunnat skita i det där rekordet!

Och om ni nu vill veta så klarade jag det på ca 1 min 50 s.

Vi älskar och saknar dig Ewe! Kom tillbaksa!

På bilden: Jag i backen. Fotograf: Min farbror

(det här hände alltså i april och nu är det september, men men... :D)

Jag har varit i Edsåsdalen två gånger, den här gången och 2008. Båda gångerna har jag åkt med pappa, min farbror, min faster och mina kusiner. Första gången var även farmor med. Det är inte så mycket folk i Edsåsdalen och det är väldigt skönt. Jag har visserligen inte varit på något annat ställe och åkt skidor, så jag har inget att jämföra med, men det är verkligen fantastiskt där.  Vi åkte dit med nattåg, pappa och jag. På Resecentrum träffade jag en gammal klasskompis och hennes familj. De skulle också åka skidor, dock inte på samma ställe som vi. Fast vi åkte med samma tåg. I alla fall, det är roligt att åka nattåg. Vi kom fram ganska tidigt på förmiddagen den 4:e april, före våra släktingar (vi kan kalla dem familjen H). Pappa och jag gick in och började handla mat på Ica. När familjen H hade anlänt handlade vi färdigt och sedan begav vi oss av till den lilla skiduthyrningsaffären!       Jag fick hyra ett par nice skidor och det var underbart att få susa fram i backarna igen. Att åka lift var också trevligt.  Vi bodde i ett väldigt mysigt hus. Jag sov i våningsäng, som var betydligt skönare än den jag sov i 08 om jag minns rätt. Det enda tråkiga var att solen sken igenom rullgardinen så att man blev helt bländad på mornarna.  På dagarna susade vi fram i backarna. Det fanns liksom tre olika åkställen: Hemmabacken, backarna lite längre bort och backarna ännu längre bort :) För att komma till sistnämnda ställe fick man åka vessla eller vad det nu heter: Man håller i ett rep som dras av en snöskoter och så bär det av. En gång var det en liten kille som ramlade och höll kvar i repet och alla skrek STANNA åt föraren, men han stannade inte. Till slut stannade han och då var han jättesur! Det var väl en dum förare?  I alla fall, när vi åkte i backarna där borta så höll jag på att slå ihjäl mig, jag åkte in i granar och ramlade och allt vad det var. Till slut blev jag trött på det hela, och då gick vi till Vita Renen och åt mat. Gott!  På vägen hem åkte vi vilse, och det var rent fysiskt sätt VÄLDIGT jobbigt att ta sig hem. Men det gick. Efter det kände jag mig väldigt vältränad!  Jag upptäckte att det var väldigt bra att fokusera på skidåkningen i backen. Jag var nämligen nära att stå på huvudet en dag. Anledningen var att jag fantiserade om min första dag på gymnasiet, hehe! Som förklaring kan jag säga att jag tänkte väldigt mycket på framtiden under den där resan av någon anledning.  Ibland gick vi till Köja hotell. Jag kan säga att de har världens godaste toasts! Det ligger precis nedanför backarna lite längre bort. De hade luftinternet också! Trådlöst internet alltså. Jag ville nämligen gärna bli medlem på Facebook den 8 april (fråga mig inte varför), så jag tog med mig datorn och skapade ett konto!  På Köja hade de också en liten pool. Där hade jag tänkt bada, men det blev inte så mycket bad av det hela. Jag tror inte ens att jag doppade mig. Jag älskar vatten, men jag har en sådan poolskräck! Det är knappt att jag vågar gå i en pool ensam, även om nån jag känner står precis vid poolkanten.  Kvällarna tillbringade vi med att kolla på komediserier på tv6. Det var jättekul att titta tillsammans! Hemma kollar jag mest på TV för mig själv. Inte lika mysigt.  Vi spelade kort också, och jag kan väl säga såhär: Bestäm alltid reglerna i "Hej knekt" väldigt noga INNAN ni börjar spela!  Min packning var lite udda. Den bestod till stor del av mössor. Jag hade åtta stycken med mig, men jag använde faktiskt allihop! Och så hade jag hantlar med mig. Numera åker jag ingenstans utan mina kära hantlar...  Vi hade jättetrevligt i fjällen. Men, all good things comes to an end. Det var dags att åka hem. Vi gick på samma tåg allihop, det skulle delas i två delar mitt i natten och en del skulle fortsätta till Linköping och den andra till Göteborg.  På tåget spelade vi tärning, och sen satt vi och pratade inne i familjen H:s kupé innan det var dags att säga hej då och gå och lägga sig.  Tidigt på morgonen var pappa och jag framme i Linköping. Farmor kom och hämtade oss. Lite senare på dagen spelade jag Laserdome med Herman i tre timmar, tröttheten till trots.  Det var en bra resa.

Nu inser jag vad musiken betyder för mig: Allt. Jag kan inte tänka mig en framtid utan musik. Det är vad jag vill hålla på med. Jag vill verkligen, verkligen bli musiker, åtminstone delvis.

Jag tror att det allra bästa man kan göra är att följa sina drömmar. Att älska det man gör är viktigt. Ingenting är omöjligt!

Förresten var det en massa folk från politiska ungdomsförbund på min skola idag. Jag fick ställa tre frågor till dem i mikrofon! Fast Centern och MP kunde inte komma tyvärr. Vet fortfarande inte vilka jag ska rösta på i skolvalet, och det är nästa vecka...

Idag åkte HPHC och jag med bussen hem från skolan, och hon tänkte gå av vid min hållplats (vanligtvis går hon av en hållplats före mig) så att vi kunde snacka klart. Men sen glömde vi att plinga. Om man ska se det från den ljusa sidan så fick vi ju faktiskt ännu mer tid att prata! Och lite extra motion...

Jag är sjukt trött. Borde ha lagt mig för en timme sen. Hur ska jag orka upp i morgon?