Ödet...?
Jag har nu idag varit medlem på Facebook i ett år. De flesta andra bryr sig nog inte ett skit om såna saker, men för mig spelar sånt roll. På något sätt kände jag att ödet ville att jag skulle bli medlem just den 8:e april. Jag väntade och väntade och väntade på det datumet och sen blev jag medlem. Vi var och åkte skidor i fjällen :)
Igår höll jag på att faila totalt. Vi såg en sorglig film på svenskan, "Älska mig", huvudpersonen är mobbad och hon hoppar framför ett tåg och tar livet av sig (sen är det egentligen inte så men det är en annan historia). Under begravningen började lite folk i klassen gråta för det var verkligen så jädra sorgligt. Jag brukar nästan aldrig gråta under filmer, och det är helt andra typer av situationer som får mig att gråta, vet inte varför men det bara är så, men i alla fall, jag fick lust att vrida på mig och kolla ut över klassen. Så kom jag att tänka på en sak min kusin sa till mig en gång. Han sa typ att det roligaste med att gå på 3D-bio är nästan att vända sig om och se alla sitta framåtböjda med såna där glasögon och stirra på bioduken. Det tyckte jag var roligt. Väldigt roligt. Så roligt att jag var SJUKT nära att få värsta skrattanfallet MITT UNDER BEGRAVNINGEN. Fick nästan hålla i mungiporna får att inte börja skratta. Fast mina polare trodde ändå att jag höll på att börja gråta, så.
För övrigt har mamma köpt en iPhone 4. Coolt, va? För några veckor sen tänkte hon köpa en 3GS, men det var nåt erbjudande så det blev en 4!
Och jag har klippt luggen ännu lite kortare. Vet inte själv om jag tycker det blev hiss eller diss, men om man inte provar får man ju aldrig veta hur det skulle ha blivit, eller hur?
Kommentarer
Postat av: silkeskatten
Tur att du inte skrattade trots allt. jag vet att din mamma håller på att bli helt galen på att ingenting när det gäller iPhone och datorer och sånt' är lätt för när hon försöker installera spotify och sådant och gör exakt som man ska göra funkar det ändå inte.
Luggen är nog hiss trots allt! Kramar
Trackback
