Miss Minette - Life of a music nerd

Igår var det ju <3-dagen som sagt. Det var lite kul, glömde jag att berätta: Efter skolan skulle Christina åka hem så vi började sjunga "Time to say goodbye" lite sisådär operaaktigt, ni vet. Jag gillar att sjunga om ni inte har märkt det. Jag sjunger hela tiden. Speciellt hemma, i skolan, på repningarna och ute på stan och bland folk. Då kom det fram en tant och frågade om vi behövde en tredjestämma. SÅNT GILLAR JAG! Tummen upp för den tanten.

Och sen är vår gamla NO-vikarie från 6:an tillbaks i vår skola! Jag höll på att smälla av när jag såg honom i korridoren. "Hej!" sa han. "HEEJ!" utbrast jag. Han är jätteschyst. Vi har honom inte dock. Men ändå. På tal om schysta lärare måste jag bara säga att jag tycker vi har så jädra schysta lärare på vår skola! Vi har verkligen inte en enda dryg/dålig lärare, om ni frågar mig. Jag blir bara så glad när jag tänker på min skola. Jag älskar verkligen skolan! Det blir bara bättre med åren.

Vi hade SO-prov idag, religion. Det gick helt OK. Ironiskt nog var jag bättre på GT än NT. Så kändes det i alla fall.

Lite senare på dagen bet jag på naglarna och var sjukt nära att förfrysa tårna. Jag har nog aldrig varit så kall i hela mitt liv.

Och nu till ämnet krisen. Jag vill verkligen börja med tennis igen, men frågan är om jag inte är för gammal nu. Och jag vill verkligen börja dansa igen, men vilken typ av dans? Balett verkar jättekul, har velat dansa det ganska länge, men jag tror inte att 176 cm och 70 kg är idealiskt... (De har en helt perfekt kurs på Folkuniversitetet, typ nybörjare 14 år och uppåt. Då blir det inget trassel med inhopp i nån grupp som har hållit på längre en man själv.) Och jag vill verkligen lära mig portugisiska, men de har inte kvar nybörjarkursen! Plus att eftersom musik helt klart är min prioritet nr 1, utan tvekan, hinner jag nog inte hålla på med allt det där. Dessutom är det ju DYRT! Jag är en så sjukt velig människa.

Det jobbiga är att det där bara är en mikrodel av min kris.