I think it might be the fate...
Igår var också en sån där rolig dag då man träffar massa (och då menar jag MASSA) folk man känner. Stötte på inte mindre än 8 personer jag känner när Emelie och jag var i simhallen och på stan. Sen drog vi hem till hennes mormor och åt tacos med henne och farmor! Mums! JAG ÄLSKAR TACOS!!! Sen skypeade vi med Emelies syster, mamma och hund. Och sen åkte jag hem.
Idag: Jag dras mellan olika framtidsplaner. Det är jobbigt, men jag vill hellre ha den här inre debatten med mig själv nu än när jag går i nian och MÅSTE välja gymnasium. Känns skönt att ha det gjort. (Visst, det kan ju bli så att jag hinner ändra mig innan nian men jag tror inte det.)
Det jag slits mest emellan är musiker och läkare. I hela mitt liv har jag hållit på med musik, dels känns det dumt att inte ta vara på det och dels vill jag verkligen fortsätta hålla på med det. Men jag vet inte, de yrken som finns inom musiken lockar inte så värst (typ musik- eller flöjtlärare). Jag skulle vilja flytta till New York och bli musikalartist eller något liknande, men risken finns ju då att jag blir totalpank och tvingas flytta hem och så går den drömmen i kras. Det är en dröm, kanske omöjlig att uppnå, men om man siktar mot stjärnorna så kanske man åtminstone når molnen?
Men sen har jag ju också drömmen att bli läkare. Jag är en av de få människor som älskar sjukhus. Jag vill hjälpa folk. Kort sagt: Jag vill verkligen bli läkare. Och det är ju också något som jag själv kan påverka. För att lyckas i musikerbranchen så krävs det ju att andra ska gilla en, men vill man bli läkare och ger ALLT, sådär att man pluggar dag och natt och får MVG i alla ämnen (eller A som det ska bli nu), då är risken väldigt liten att man inte kommer in på läkarutbildningen, om jag har fattat saken rätt. Jag må vara slarvig, men om jag verkligen bestämmer mig för att bli läkare så kommer jag också att ge allt. Och förmodligen lyckas.
Idag känns det som om universum ger mig tecken att jag ska fortsätta med musik. Jag satt i soffan och tänkte på "O helga natt" och önskade att jag kunde sjunga den. Sen gick jag och satte mig vid datorn och så står det nåt om Jussi Björling på MSN:s förstasida! Jag bara: "OMG är det han som sjunger den? Jäklar, det är han som sjunger den!" och så började jag fundera på om inte ödet vill att jag ska bli musiker. Men vem vet? Kanske var det bara slumpen? Kanske är det läkare jag ska bli? Jaa, jag får nog fundera ett tag till...
