Miss Minette - Life of a music nerd

Den här vintern har jag varit väldigt deppig. Och det är en enorm underdrift. En grej som är lite skum är att då mådde jag ännu sämre än vad jag gör nu, och då tyckte jag att det kändes skönt att skriva av mig på bloggen (och t.o.m på Facebook), det spelade ingen roll att vem som helst kunde läsa. Kanske till och med att jag VILLE att andra skulle läsa och... jag vet inte... muntra upp mig? Men nu är det som att något säger stopp. Vet inte hur många gånger jag har varit på vippen att skriva ett långt deppinlägg, men något håller mig tillbak a. Så hädanefter blir det mest dagbok, vänner och familj jag vänder mig till och inte bloggen, för det känns inte bra längre. (Och jag vet, att skriva att man inte vill skriva att man är deppig är mer eller mindre detsamma som att skriva att man är deppig, men ni fattar skillnaden. Eller inte. Om ni inte fattar skillnaden så skit samma xD.)

Om vi struntar i det nu så har det hänt massa idag. På morgonen bestämde jag mig för att ta en senare buss än vanligt. Gissa vem som missade den och kom 25 minuter försent? Det är andra gången jag kommer jättemycket försent  till franskan. Alla tror typ att det inte gör så mycket för att jag har min mamma som lärare, men det är faktiskt bara värre om något!

Sen ritade vårt SO-lärare ett jättekul får på tavlan, nej, TVÅ får, varav ett var icke önskvärt eftersom det var ett ARGT får. Eller om det var en bagge? Alltså, vi snackade om hur man överlevde på stenåldern. Och jag får världens skrattattack och kan bara inte sluta skratta. Fast jag kväver skrattet litegrann och dessutom sitter jag längst bak så ingen märker nåt (utom Christina som sitter brevid mig). Sen hade en klasskompis suttit och vikt in varenda sida i SO-boken så att den liksom såg ut som en solfjäder, och då bryter jag ihop totalt. Då vänder sig ALLA om och tittar på mig. Haha, det var lite pinsamt! :D

Hälsokontroll: 176 cm, ca 71 kilo efter lunch och bättre syn på höger än vänster öga. Skumt eftersom jag tror att jag är vänsterögd. Kollar med vänster öga när jag fotar nämligen. Fast det är verkligen inget stort fel på vänster, bara det att M:et på nedersta raden såg ut som ett H.

På bussen kommer jag på något som jag börjar säga till Christina. Sen glömmer jag bort vad det var och grips av halvpanik eftersom jag får för mig att det är något skitviktigt. Något som kan förstöra mitt liv om jag inte förhindrar det. Fråga mig INTE var jag fick det ifrån. Jag tänker och tänker och tänker men kan inte komma på vad det var. Skriver ner en massa nyckelord på ett papper i hopp om att det ska hjälpa mig. Sen visar det sig att det bara var det där med ögat! Fatta vilken lättnad.

Sen bar det av till första balettlektionen. Först har jag inte portkoden och sen vet jag inte vilken danssal jag ska till! Så jag går in på Folkuniversitetets hemsida och klickar mig framåt, framåt. Min mobil är inte bra när man ska stressurfa kan jag säga er. Och sen mitt smarto kommer jag på att jag kan ju bara googla på kursen. Det gör jag och får veta att jag ska till Dansstudio 3. Och det var SÅ JÄKLA KUL! Vill bara dit igen. Det var något av det roligaste jag har gjort på länge. Och tro mig, jag gör en massa roliga saker.